Ja vad vore vi utan familjen? Jag har idag varit med mamma och min mormor och morfar.  Vi försöker hälsa på dom en gång i veckan. Jag är så lycklig lottat som har både mormor och morfar i livet. Morfar är 85 år och mormor fyller 80 i sommar. Dom flyttade till Lidköping för 10 år sedan. Det var mitt insiativ. Dom bodde förut ca 7 mil här ifrån.

För mig är familjen väldigt viktig. Imorgon ska jag åka med dom till kss då mormor ska träffa en sköterska ögon. Sedan tänkte vi ev besöka mina smårtjejers farmor som är inlagd.

Har idag äntligen orkat ringa och prata med dagsjukvården om att jag vill ha ett kedjetäcke. Frågade även hur det gick med att jag ska få börja med litium. Han lämnade en lapp till arbetsteraputen och en lapp hos sköterskan som håller i lituim att jag ville komma i kontakt med dom. Så får se om jag inom en snar framtid kan få komma igång med medicinändringar.

är så trött på migsjälv! Håller på och virkar en greje och jag börjar bara om. Brukar ju börja om tre gånger, men nu kommer jag inte igång utan bara börjar om. Det är så frustrerande då det inte är långt kvar på den. Håller på med armarna. Kroppen och huvudet och benen är klara. Blir så arg på hela arbetet och speciellt migsjälv då jag känner mig så arg att jag inte kommer igång.

Nej nu ska jag kolla runt lite och sedan försöka tvinga mig att inte börja om hela tiden