japp då har jag legat i soffan och sovit fram och tillbaka hela dagen. Har inte kunnat äta något då det gör så jävla ont. Ringde tillslut till 1177. Dom sa till mig att åka in till joouren. Skrev med mamma och frågade om hon kunde köra mig. När vi kom fram så fick jag träffa en läkare fort med tanke på att det var dropp-in. Sjuksköterskan tog crp och det var samma som igår. Tänkte att ja ha nu får jag höra ordet virus igen. In kommer en trevlig läkare, han kollar mig i örat och säger att det har gått håll på trumhinnan och att det nu rinner ut var. Så det blev antibiotika.

Jag har nu skickat ett sms till D och N att jag inte kommer kunna ha något kalas på fredag. Visst kanske jag kommer må bättre på fredag, men kommer inte orka att fixa inför kalaset. L ska få bibel på söndag, så det vill jag gå på. Ett kalas kan man ju flytta, medans att hon bara får Barnbibel en gång i livet. Så nu satsar jag på att bli frisk tills på söndag. Känns jättetråkigt då jag verkligen saknar mina barn. L och E får jag ju träffa på söndag i kyrkan iallafall. Sedan är det symöte på söndag som jag hoppas jag kan gå på. Det borde jag kunna då jag ska äta antibiotika i fem dagar.

Nu ska jag försöka äta lasagne.

Ha det bra alla

Ja efter att några dagar gått med en jobbig värk i örat och feber så tog jag mig till vårdcentralen idag. Min vårdcentral har dropp-in mellan kl 12,30-15,30. Jag är där 12,15 då får jag numer 7. Fem minuter senare så ser det ut så här. 23 i kö. Dom väljer sedan kl 13,30 och stänga, så inga nya kunde få tider utan att dom bara tog hand om dom som redan hade kommit. Jag har valt denna vc då jag har svårt att boka tider. Vill bara åka dit och sitta där och vänta på min tur. Nu är det så att från och med onsdag 1/2-17 slutar dom med dropp in. Det är inget jag gillar. Man måste även boka tid för att lämna blodprov. Jag som nu ska sättas in på Litium måste ta många prover. Pratade med sjuksköterskan om detta och om min ångest av att boka tider. Hon sa då att jag kan ta mina prover på sjukhuset. Dom hade tydlingen dropp-in på labb där. Trodde inte dom tog prover på sjukhuset. Detta gör det mycket lättare för mig att kunna cyklas dit och inte behöva be om skjuts.

Ja nog om detta. Jag har tydligen din fina diagnos som läkarna ÄLSKAR att använda........ Virus

Örat så inte så farligt ut, visst var det rött och svullet, men dom trodde att det kunde bero på viruset. Dom tog crp och den ska ligga under 5 och jag hade 35. Det är inte så högt så dom trodde det berode på viruset. Har ingen snuva, ingen hosta, inte ont i halsen. Visst har jag feber, det är väl det enda jag kan förstå att det räknas som virus. Men feber på 39 och vrål ont i örat känns inte som virus, men men skulle komma tillbaka om det inte gav sig eller om jag fick ondare. Fick iallafall smärtlindring så jag ska kunna sova.

Jag har ju planerat att jag ska ha kalas på fredag för min lilla E blir 4 år. Jösses vad tog denna tiden vägen?? min minsta och sista barn är redan 4. På facebook kan man ju se tillbaka på minnen. Där läser jag nu om tiden innan E kom ut. Hade förvärkar sedan innan nyår. Hon gav mig många många falska alarm. Ringde ofta till förlossningen för jag ville bli igångsatt då detta tog så mycket på mig att ha värkar hela tiden, men att det inte kommer igång. Hade ju två små som ville och behövde min uppmärksamhet. F bodde hos mig och D på heltid. Hon hade en väldigt tuff period, men mycket bråk och utbrott. Hon hade svårt för vikarier på dagis, vilket resulterade i att hon kom hem och mådde jättedåligt och då fick utbrott mot mig. Hon visade inget på dagis, vilket är väldigt vanligt för barn med speciella behov. Hon har ingen diagnos, men under denna tiden höll vi på att utreda henne. När dagis äntligen förstod att F behövde bli förbered för vissa saker. Dom började ringa till mig på morgonen om ingen ordinarie pedagog fanns vid lämning. Då kunde jag förbereda F på det och ibland valde jag att lämna senare då det fanns ordinarie personal. Dom började berätta för F om dom gick på rast eller gick hem för dagen. Hon behövde veta vart pedagogerna var. Dom började även med schemma för henne. När hon kom till förskolan så gick dom direkt till hennes tavla där dom satte upp dagens program ihop med henne. När hon hade gjort en av grejerna kunde hon ta bort den och då se vad som skulle hända sen.

Sedan hade jag ju även L som bara var 1 1/2 år. Det som räddade mig under denna tiden var att D:s föräldrar hjälpte till massor och då menar jag massor. Dom hade L på dagarna när D jobbade. L började inte förskolan föräns hon var 2 1/2 år. Hon var istället hos sin farmor och farfar på dagarn. Jag behövde mycket vila så L fick vara där. Ibland hämtade dom F på förskolan. F har ju en annan pappa, men D:s familj har alltid räknat F som en del av familjen. Dom har aldrig gjort skilland på henne och dom andra barnen.

Alltså jag hänger inte med. Vart tog åren vägen???? F går i 2:an L ska börja 0:an till hösten och E fyller redan fyra år. Hoppas verkligen att jag orkar ha kalas på fredag. Saknar barnen så mycket. Är jag inte jättedålig så kommer jag nog att försöka hålla i kalaset. Får trycka i mig ipren.

Nu blir det soffan och kolla på serier.

Ha det gott alla

p.s ikväll börjar Sofias änglar. Då blir det fram med näsduken och gråta

Hej!

För det första vill jag berätta att jag är så glad att många har läst min blogg på dessa dagar. Trodde inte att jag skulle få så många som läser min blogg.

Ja nu till dagens blogg. Jag har inte kunnat sova inatt pga värk i mitt höger öra. Troligen en öroninflammation. Hade inga problem med öronen som barn. Nu har jag haft tre stycken sedan i sommras. Detta blir väl den fjärde tyvärr. Kommer åka till vc imorgon om värken inte ger sig. Då kommer jag be om remiss till öron. Det måste ju vara något som är fel i örat eller så har jag blivit barn igen och fått barnsjukdommar   Visst hade jag kunnat åka till jouren idag men jag gillar inte dom. Min vc är mycket bättre. Dom ser verkligen till mitt bästa, dom ser mina diagnoser och hjälper mig mer. Jag har idag bara legat och sovit och kollat på tv. Nu har jag precis kommit hem från att varit i affären. Detta är anledning till min rubrik. Jag har lagt tilll med rutiner runt min mat. Har inga bestämmda tider att äta eller så, utan det handlar om ett tvång om hur mycket och vad jag ska äta under en dag. Inget att räkna kalorier eller diet, utan bara ett mönster jag måste följa. Så här ser en dag ut för mig med maten:

Frukost när jag vaknar runt 9-10 beroende på när jag vaknar. Den består av två smörgåsar och en drick yoghurt.

Lunch/middag äter jag runt 16. Här lagar jag mat eller tar en matlåda.

Kvällsmat äter jag runt 19-20. Nu blir det varm choklad och smörgås.

Sedan kör jag in på vissa saker, som nu tex äter jag frallor med skinka och paprika. Det är det enda jag vill ha då. Så nu till mitt tvång, Skinkan och paprikan vad slut. Inget jag egentligen behövde då jag hade mjukost i kylen, men detta har gett mig ångest hela dagen. Har försökt att få mig att stanna hemma. Hade i mitt huvud bestämt mig att jag skulle handla detta när jag ändå skulle till vc imorgon, men ångesten tog över. Så det blev att gå till affären. Tänk att en sådan liten grejer som att när jag ska handla och vad jag ska ha på smörgåsen ger mig sådan ångest. Har fått tagit extra vb medicin idag bara för att ångesten har varit för svår. När man pratar om tvång så finns det egentligen bara ett sätt att bli av med det, och det är att jobba emot tvånget. Jag klarar inte av just nu att ta tag i detta. Hoppas jag snart ska få behandling och ändring i medicinerna så jag får förhoppningsvis mer kraft att jobba med migsjälv. Kunna jobba emot tvånget. Mitt tvång bara ökar och ökar tyvärr =(

Har vissa rutiner/tvång jag måste göra tex:

- kolla att spisen är avstängd tre ggr

- när jag ska lägga mig går jag först ut i köket och kollar spisen och tar fram mat till nästa dag, sedan blir det toaletten för att fixa mig inför natten, har svårt för att borsta tänderna, det ger mig kväljningar och ångest. Svårt att förklara.Det måste alltid vara tänt i badrummet dag som natt.  När jag är klar med detta så går jag ut i hallen kollar att dörren är låst och släcker i hallen, går tillbaka till köket och kollar att jag har tagit upp mat och kollar spisen igen. Hallen får sig ett besök till, Lås och släcker igen. Sen kan jag lägga mig.

-Nu när jag har kommit i sängen så har jag en viss ritual jag måste göra. Det hanlar om att jag måste kolla vissa grejer och då i en bestämd ordning. Detta måste jag göra varje kväll, det tar mig två timmar. Spelar ingen roll när jag lägger mig. kan lägga mig vid 2 å ändå måste gå egenom detta.

- När jag virkar så virkar jag först tre varv sedna tar jag upp det å börjar om. Detta gör jag tre ggr.

- när jag lagar mat måste jag ta kryddor i en viss ordning. Gör jag fel så måste jag slänga maten och äta något annat. Måste ha minst 3 olika kryddor i en maträtt.

- blir jag kladdig om händerna får jag nästan panik, måste tvätta av mig det fort. Spelar ingen roll om jag kommer bli mer klenig. Jag får kämpa när jag bakar, speciellt när jag bakar bröd eller bullar. Är så glad över min assisten i köket. Utan den vet jag inte om jag hade klarat att ha kvar mitt bakintresse.

Nu vet jag inte mer tvång jag har, är säkert fler men kommer inte ihåg.

Ja för att komma till rubriken så hade jag inte pålägg eller paprika hemma som sagt å då var det bara att ta sig till affären.

Håller och läser egenom min journa som jag hade begärt ut. Det är jobbigt att läsa, men samtidigt så är det bra på ett sätt. Nu kan jag se tillbaka och sedan kämpa för att inte komma dit igen. Ska ringa dagsjukvården i veckan, vill få ett eget kedjetäcke. Har mammas nu och det hjälper mig en hel del med sömnen. Tyvärr är sömnen skit nu under en period. Hoppas den ger sig snart. Så jag kan få sova en hel natt utan att vakna fler ggr.

Okej detta med att skriva korta inlägg funkar inte för mig har jag upptäckt =) Är nog bra för mig att få skriva av mig lite. Det liksom bubblar med känslor och tankar som jag hela tiden har tryckt undan, men nu har jag inte orken längre. Hadde bara tanken att skriva att jag har ont å så, men då kom jag in på tvång.

Nu ska jag läsa mer i journalerna och sedan blir det att virka. Väntar på att klockan ska bli 20 så jag kan se så ska det låta. Älskar det. Nu är det bra att jag inte har något jag måste räkna när jag virkar. Svårt att räkna när man sjunger med i låtarna   

Ha det bra alla

Denna gjorde jag till E igår

Inatt har jag knappt kunnat sova. Har så ont i örat. Har aldrig haft öroninflammation tidigare. Det började i somras. Har sedan dess haft 3 st och nu ev en gång till.
Jag kommer be om remiss till öron näsa hals mottagning. Något måste göras. Kan inte gå och få öroninflammation hela tiden. Det är alltid höger öra också. Känner mig febrig.

Så idag kommer jag inte göra många knop. Hade bokat tvättstugan, men nu blir det soffan istället. Hade inte mycket tvätt så det får vänta.

Ja detta har/är en jobbig dag. Jag orkade inte gå upp ur sängen föränkl 11. Gjorde frukost och satte mig framför tv. Orkade inte göra något. Kollade mest runt på min telefon.  kl 13 orkade jag inte längre utan då somnade jag om i soffan och vakna kl 16.

Lagade mat, vilket gjorde mig lite piggare. Kött med hemmagjorda klyftpotatisar. Då upptäckte jag att jag måste antagligen gå till affären och handla imorgon. Detta känns just nu som ett berg att bestiga. Får se om jag kommer iväg imorgon eller hur jag gör. Ska nog tina en matlåda, så jag slipper handla bara för att laga mat. Kanske kan klara mig tills på måndag med att handla.

Nu tittar jag bara på svtplay läkarkandidaterna och virkar. Ska ta tag i att hitta ett roligt mönster till att virka halsdukar till barnen. Har virkat en halskrage nu, men är sugen på att göra tubhalsduk i ett garn jag beställt från wish. Får se hur jag gör. Har även ett projekt med att virka en docka till en som har beställt. När jag mår som jag gör nu har jag svårt att hålla mig till ett projekt. Har flera arbeten som är påbörjade.

Har även fått väldigt ont i mitt öra igen =( har aldrig hade öroninflamation som barn, men nu sedan i sommras har jag haft tre stycken. Hoppas värken går över så jag slipper åka tll vårdcentralen och få ny antibiotika. Jag tål ju inte alla penicilen, så det är svårt att hitta något som fungerar på mig.

Pappa ringde förut idag också. Var längesedan vi pratade. Min pappa är alkoholist för er som inte vet det. Vi har ofta kontakt över telefon, men ses inte så ofta. Jag är väldigt noga med att om han är full så får han inte träffa barnen. Jag har sagt till honom att jag inte vill att mina barn ska få se den sidan som jag fick se när jag var lite. Han var full en gång när F var liten. Då körde jag hem honom direkt. Sedan sa jag till honom att nu räcker det, vill du träffa barnen så får du inte vara full. Å sköter han inte det så kommer jag inte komma ut med barnen någon mer gång. Visst min pappa är typ aldrig helt nykter, men det är en stor skillnad på att ha druckit 1-2 öl mot att dricka 5-6 öl. Jag har nu i vuxen ålder lärt mig att inte ta åt mig när han blir full. Pappa blir ALDRIG agressiv när han har druckit. Han blir bara jobbig, och vill busa hela tiden. Då blir han hårdhänt. Jag kan höra redan i telefonen hur mycket han har druckit. Har även sagt ifrån att han inte får ringa mig när han är full. Jag mår så dåligt då och flashbacks kommer tillbaka från barndomen. Jag är pappas flicka. Som barn skulle jag få honom nykter. Tog på mig ansvaret för honom. Jag ville skydda honom helta tiden. Tog hand om djur och annat när han hade druckit för mycket. Jag flyttade nämligen till honom i tonåren då jag och mamma hade massa bråk. Ser tillbaka på den tiden och känner både en glädje och sorg. Glädje över att ha fått bo på landet och ha massa djur runt mig. Sorgen är att jag inte klarade av att få pappa nykter. Jag tog liksom på mig att jag skulle få honom nykter och att allt skulle bli bra. Jag hade sten koll på vart han var, gick han till ett ställe flera ggr utan att inte har något ärrende dit. Han gömde nämligen alkohol på många ställen för att jag inte skulle veta att han drack. När han sedan inte såg så gick jag dit och hälde ut hans sprit. Han kunde ju aldrig bli arg på mig då han inte kunde säga att jag hade hittat något som han hade gömt.

På ett sätt är jag lite avundsjuk på min lillebror. Han har valt att säga upp kontakten med pappa. Detta gjorde han för flera år sedan, men jag har inte den styrkan. Jag är ju pappas tjej. Jag är den som finns där för minsa lilla. Sedan tror jag inte att jag skulle må så mycket bättre utan att ha sagt upp kontakten med pappa. Jag skulle nog gå och oroa mig för honom. Jag har ett stor kontrollbehov gentemot honom. Slår man upp ordet medberoende i en ordbok så finns det nog en bild på mig =) Jag har alltid som liten velat att pappa ska bli nykter, men nu har jag liksom accepterat att det kommer aldrig bli så. Jag såg nämligen ett program för många år sedan om missbruk. Där berättade en proffesor inom beroende och en som har jobbat med beroende i flera flera år. Det dom då sa var att alkohol är svårare att sluta med. Heroin är lättare att sluta med. Detta fick mig en tankeställare. Det är nog inte så lätt att vara i pappas situation. Han har druckit i över 30 år.

Oj vad mycket det blev skrivit om pappa. Har mycket att berabeta från min barndom. Jag hoppas att jag snart kan få en samtalskontakt, så jag kan få bena i min barndom.

Nej nu blir det mer virkning

Ha en härlig lördagkväll alla

puss och kram

Ja nu har jag kommit hem. Har först varit med mamma och hämtat ut min apodos, sedan åkte vi till mormor och morfar. Visade dom filmerna på L när hon lärde sig prata. Det är två filmer som verkligen kan få mig att le oavsett hur dåligt jag mår. Hon hade så många roliga ord för saker. För er som är mina vänner på facebook finns dom filmerna på min tidslinje.

Efter besöket åkte vi till en garnaffär i Vinköl. Så nu finns det mycket garn här hemma igen. Sen passade vi på att handla mat när vi ändå var ute. Hade paket att hämta ut på ica. Det var mina journaler   så nu har jag helgläsning fixad. Ska bli skönt att få läsa då jag inte har minnen av vad som egentligen hände under förra våren. Hade ju många intoxer ( övderdos av tabletter) tog alvedon. Detta resulterade i många inläggningar. Först fick jag ligga på medicinavdelning för att få motgift för att rädda min lever. När jag sedan blev utskriven för medicin så satte dom mig i taxi till psyk i en annan stad. Vill nu se vad som har hände under denna perioden.

Jag är inne i en jobbig period nu. Mår skit som fan. Många jobbiga tankar. Är på gränser av att klara mig hemma känner jag, men jag vill inte bli inlagd. Ska ju fira min älskade E som fyller 4 nästa fredag. Får hoppas att jag orkar ta mig igenom denna veckan. Ska baka tårtbotten i helgen inför hennes kalas. Bakning är något som får mig lugn. Bakning och virkning är mitt sätt att hanter ångesten när den kommer, vilket är typ jämmt. Så när tankarna är som värst så blir det att sätta virknålen i handen och sedan hoppas på att det lägger sig.

Ja vad gör ni alla en fredagkväll som denna? jag kommer börja läsa min journa och sedan blir det att virka. Håller även på och ser på en serie på viaplay som heter Skandel. Den är jättebra. Blir nog att kolla på Skam när jag är klar med den. Många verkar tycka om den, så tänkte ge den en chans.

Ha det gott alla <3  

  Ja då var det dags att komma igång. Jag vet sen innan att jag inte är så bra på att blogga. Glömer ofta bort att blogga när jag hade blogg tidigare =)

Det som får mig att blogga nu är att jag vill ha något att ser tillbaka till och kunna följa mitt mående. Ber om ursäkt om det kommer vara felstavningar. Har dysleksi.

Nu har jag kunnat smälta vad utredningen visade. ADHD, DCD, OCD, bipolär typ 2, autism. Fick igår hem hela utredningen. Det var jobbigt att läsa igenom, men samtidigt kändes det skönt. Nu vet vi vad vi har att arbeta med som min läkare sa. Jag ska få ändra mediciner och få olika behandlingar som tex DBT.

Igår var jag och lämnade blodprover för att få börja med litium. Man måste tydligen kolla hur sköldkörten fungerar innan man får börja med den medicinen. Två timmar efter att jag hade kommit hem så ringde min telefon med skyddat numer. Tänkte oj vad fort det måste ha gått att få veta provsvaren då det alltid är sjukvården som ringer när det är skyddat numer. Det var inte min läkare, utan en sköterska som berättade att jag nu är uppställd på kölista till dbt. Var skönt att få prata lite med henne. Skönt att få prata av sig med någon som jobbar med det. Pratar en del med mina annhöriga, men vill inte lägga allt på dom.

Tänkte berätta för er som inte vet hur mitt liv ser ut. Jag bor själv i en lägenhet i Lidköping. Flyttade tillbaka efter många år i Götene. Gick isär med min pojkvän så kände att jag ville vara nära mina annhöriga. Nu är det ju bara 2 mil typ som jag flyttade. Jag har tre döttrar, F8 år, L5 år och E som fyller 4 år snart. Mina tjejer bor hos sina pappor (f har en pappa och småtjejerna har en pappa) Jag har många självmordsförsök bakom mig. Känner ofta att många skulle ha det bättre utan mig. Vet att det bara är mina hjärnspöken, men dom gör det inte lätt för mig. Min högsta önskan är att jag en dag ska kunna ha mina tjejer mer regelbundet. Nu träffar jag dom bara när jag orkar.

Jag vet nu att våren kommer bli sååååå jobbigt. Nertrappning av en medicin och upptrappninga av litium. Det är en stor del till att jag valt att starta denna bloggen. Att jag kan skriva av mig, men även kolla tillbaka på mina inlägg hur jag har mått och kunna berätta bättre för läkaren hur det har varit. Har fått en ny läkare.Träffade honom för två veckorsedan tror ja det var. Var jättenervös inför en ny läkare då min förra var jättebra. Han var så underbar och förstående. Han är från spaninen så han har lite svårt med svenskan, men han har humor så det blev mycket skratt.

Har i flera dagar haft svårt att sova. Många tankar som far runt. Har bett om att få min journal från förra året. Fick ett meddelande att dom igår att mina journaler finns att hämta ut på ICA. Vill veta lite hur det var förra året. Minns inte så mycket.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka ut på lite ärrenden med mamma.

Ha det bra alla som orkar läsa detta. Njut av fredagen och att helgen börjar.