Idag har jag inte gjort någonting. Har bara tagit det lugnt och sett på tv och virkat. Har varit alldeles för mycket för mig nu. Inte många dagar som jag kan ta det lugnt och ladda enerig nu. Möten x flera har jag nu inbokat. Jag som hatar möten. Sedan har jag lite roliga saker planerade också. Som på söndag pyssel och på tisdag köpa skor.

Igår kom jag att tänkta på att F inte ville vara med och pyssla på söndag då hon ska spela fotboll. Hon är 8 år nu, blir 9 i sommar. Nu kommer tiden där hon hällre är med kompisar än med mamma. Jag är så stolt över henne att hon vågar säga att hon vill göra andra saker. För mig är det viktigt att lyssna på barnen och inte ge dom skuldkänslor för att dom väljer något annat. Detta fick mig att komma på att alla min tre älskningar börjar bli stora. L börjar skolan till hösten och E är redan fyra år. Vart tog tiden vägen? Min pappa har alltid sagt att vänta tills du får barn, då kommer du märka hur fort tiden går. Tänkte att ja men visst, så fort går det nog inte. oj oj så fel jag hade. Tiden springer bara iväg. Har som sagt fixat med ett fotoalbum, när jag kollar i det och fixar så blir jag helt förundrad vart tiden tagit vägen. Har fixat med bilder på L:s dop. Herre gud vad liten F var då! Hon var bara tre år, men det känns som att hon var äldre. När man kollar på korten förstår man att hon var liten. Kollat även på kort från E:s dop. Där har jag kort på hur L kollar in kyrkan och altaret, gud så liten hon var då. Hon var ju bara 2 år, men samma där att jag kände att hon var äldre. Snart är alla mina älsklingar på egna äventyr än att vara med mamma. Visst känns det jobbigt, men samtidigt är det viktigt att dom känner att dom får göra som dom vill och inte känna att dom måste göra saker för min skull. Sedan när nu barnen börjar göra sig fira från mig så kommer jag på att om barnen nu är så stora så måste ju jag ha blivit gammal. Ja ja livet går inte att hindra. Sedan som jag och pappa pratade om igår att det är tur att man inte vet vad livet har i sitt sköte. Det skulle vara jobbigt att veta.

En sak är konstigt, Igår när jag var mötet så pratade vi om min pappa. Hade inte hört något från honom på länge. Å sedan på kvällen ringde han och kollade hur jag mådde. Detta har hänt förut att jag har tänkt på honom och sedan har han ringt. Detta är lite kusligt. Att tänka och sedan ringer han. Det är som att han känner på sig att jag tänker på honom. Jag ska nästa vecka träffa kuratorn och prata om hur pappas missbruk har påverkat mig.

Om mina inlägg är lite konstiga så kan det bero på att jag har svårt att hitta orden jag villl när jag skriver. Har det i huvudet, men när jag skriver så kommer jag av mig och tappar då ord. Detta har bara blivit värre tyvärr, men men är ju ganska mycket runt mig nu så det kanske blir bättre när det lugnar ner sig lite. Så ni får ha överseende över mina inlägg.

Idag hade jag möte med biståndshandläggaren. Igår satt jag med min mail öppen flera ggr och var på väg att avboka mötet, men jag tog mig dit. Visst har det varit jobbigt. Åkte försent då jag inte kom iväg pågrund av min OCD. Den blir alltid värre när jag är nervös. Ja jag kom iväg. Solen lyste och det var skönt att cykla dit. Hittade direkt vart det låg. Handläggaren var jättesnäll. Vi pratade massor. Hon fick mig verkligen att slappna av. Hon kommer bevilja mig kontaktperson. Så nu ska hennes chef tror jag det var, hitta en kontaktperson till mig, Sedan pratade vi om hur hela mitt liv ser ut och har sett ut. Hon föreslog lite boendestöd, men nej det klarar jag inte nu. Tider man ska passa gör mig superstressad. Räcker med att släppa in en ny person nu. Vi kom in på min uppväxt med min pappa som missbrukar. Hon ska kolla upp om jag inte kan få plats i en grupp dom har för anhöriga till missbrukare. Det skulle vara toppen. Komma ut, träffa personer som har varit om samma saker, få berarbeta allt. Detta är något jag har tänkt mycket på. Hur det har påverkat mitt liv? varför jag reagerar på vissa saker? ja detta ska nog bli bra.

Sedan pratade vi även lite om sysselsättning till mig. Vi bestämde att jag hör av mig när jag känner att jag är i balans att orka med det. Just nu är det så mycket annat. medicinbyte, läkarmöte, försökringskassan, kontaktperson och ev gruppen för oss med missbruk. Vi får låta allt detta lugna ner sig lite. Sedan står jag på kö till DBT så jag kommer ha fullt upp, men hon sa att dom absolut kunde hjälpa mig den dagen jag känner att jag är där.

Om ni känner någon eller om ni själva vill jobba som kontaktperson. Kontakta mig gärna. Var berädd på att jag kanske säger nej, men jag letar så det är bara att höra av er.

Jag har tänkt flera kvällar irad att jag ska skriva hur det går med mina nya sovrutiner. Det har funkat jättebra, tills igår. Jag vet att jag kan ha svårt att sova när jag har något jag ska göra dagen efter. Så igår hade hade jag jättesvårt att sova. Skulle vara hos optikern kl 10:15 så jag hade ställt klockan ifall jag sov länge, men jag vaknade innan alarmet. När jag skulle ta min medicin imorse såg jag varför jag inte kunnat sova inatt. Jag hade glömt mina sömntabletter. ja ja så kan det gå.

Så iväg till optikern. så nervös över vad glasögonen skulle kosta. Fick en bra optiker som förstod vad jag ville ha och vad jag har för behov. Så det slutade med ett par vanliga glasögon och ett par läsglasögon som jag ska ha när jag virkar. Detta gick bara på 1345 kr. Så jag är nöjd. Skönt att det inte blev så dyrt. Tyvärr var synen sämre, men det visste jag redan innan. Mitt höger öga är katastroff. Frågade optikern hur illa det var. Hans svar var - ja utan glasögon hade du inte sett något på det ögat. När vi kollade synen så märkte jag hur dåligt det verkligen var. Ska bli intressant att se hur mycket bättre jag kommer att se när jag virkar med läsglasögonen. Mormor och morfar hjälper mig med glasögonen. Det är så skönt att ha dom. Dom hjälper mig mycket. Kan låna bilen när jag behöver den och morfar kör mig om jag ska till vc eller så. Nu ska jag, mormor och morfar åka och köpa skor till L och E nästa vecka. Dom är verkligen i behov av nya skor.

Imorgon är det dags för mötet med handläggaren om min ansökan om kontaktperson. Nervös över detta. Jag är stolt över migsjälv att jag inte har avbokat tiden. Så nu hoppas jag att jag kan komma iväg imorgon.

På söndag ska vi påskpyssla och det är jag som ska fixa fikat. Jag älskar att baka, så jag har varit väldigt taggad. Men det står helt still i huvudet vad jag ska baka. Är både vuxna och barn. Skulle vilja göra något som har med påsken att göra. ja ja det löser sig.

Nu har ytterligare en vecka gått. Herre gud vart tar tiden vägen??? Idag har jag bara tagit det lugnt. Virkat på och sett på olika serier. Kom på att jag måste tvätta fönstren snart och byta gardiner. Tur att jag ska besök i april så jag måste göra det innan. Då kan jag inte skjuta på det.

Idag ringde min stora dötter F. Nästa helg ska vi påskpyssla alla barn, mamma, Ing-Marie, Madde och hennes barn. F ringde nu och sa att hon inte kunde då hon hade valt att spela fotboll istället. Det förstår jag verkligen att hon vill. Hon har längtat efter att ha en aktivitet. Nu är hon en fotbollstjej. Hon visade mig all utrustning via skype. Hon är så lillgammal. När jag sa att hon får säga till när dom har match, så jag kan komma och titta på henne. Då får jag svaret - nu är det så att jag måste bli bättre på fotboll innan jag vill vara med på matcher. Mamma man måste kunna alla regler och bli bra först, innan jag  vill vara med på match. Detta är en tanke hon hade. Tror inte att det kommer från tränaren. Barnen är ju bara 8 år så inte kan tränaren redan nu ta ut toppspelarna.

När jag var liten hatade jag fotboll. tyckte det var så tråkigt. Jag var med på tiden då man startade klassfotbollen. Tror det var i 4:an vi började. Då gjorde tränaren så att vi var tvungen att vinna en match för att gå vidare. Vi hade spelat några matcher innan, men den här hängde allt på. Så dom sista minuterna toppade han laget. Å till min förvåning fick jag spela. Snacka om att bli förvånad. Jag var påväg och sätta mig på bänken, men tränaren sa att jag skulle ut på plan. Visst jag var lång och sprang ganska fort, MEN jag hade noll kroppskontroll redan då. Nu försöker jag minas men jag tror inte vi vann den matchen.

Sen när jag gick i 1:an så var vi med i bästa ettan. Detta var att alla som gick i ettan skulle spela fotboll mot varandra. Min farbror var ledare då. Det var en lördag och alla trodde att vi skulle åka ut direkt. Min farbror fyllde jämt så han skulle ha kalas då. Detta var också innan mobilens tid (herre jävlar var gammal jag låter nu)

När kalaset startade så var vi kvar och spelade fotboll. Alla undra vart vi var. Jo då vi som skulle åka ut direkt gick och vann hela skiten. Ja man ska aldrig ge upp. Denna match spelade jag inte mycket, min farbror som är fotbollstränare även privat höll på att bli galen på mig. Jag pratade med bollen istället för att gå in i närstrider. Så tillslut hamna jag på bänken och det var jag absolut inte ledsen för.

Som jag skrev igår så gillar jag att kolla på vissa sporter, men jag HATAR att vara med själv. Har lite funderingar på att börja rida igen. Gjort det som barn och även några ggr 2015. Saknar det lite. Att gå i stallet och mysa med hästarna. Rida är så roligt. Å så bra för kroppen. hmmm ja det tåls att tänka på.

Igår hade mina älskade trollungar mina lår som en stuttsmatta. Dom tyckte det var jätteroligt, men helvete vad ont jag fick. Idag när jag vaknade hade jag flera flera små blåmärken på mina lår. Ja ja vad gör man inte för sina barn. Idag har jag bara tagit det lugnt. Efter att ha full fart så blir jag helt slut. Nästa som att vara bakfull. Fast det är det värt när man får gosa med dom. När vi satt hos mormor och morfar sa vi att L var farfars tös. Hon har alltid älskat att följa med farfar på grejer. Så vi brukar säga att hon är farfars tös. Igår så sa L att hon inte var farfars tös. Då fråga vi om hon var pappas tös, men det sa hon också nej till. Då frågade min mormor vems tös hon var. Då kryper hon upp till mig och säger att hon är mammas tös    snacka om att mitt hjärta smälte direkt. Blev så glad. Då både E och L bor hos D och inte träffar mig så ofta så brukar dom vara pappas töser när han är med. Dom blev så glada när jag hämtade dom igår. Lever på den känslan när jag kommer in på E:s avdelning och hon kastar sig upp i min famn och kramar jättelänge. Hon verkligen kramas, inte som många andra barn som bara kommer upp och ger en en kort kram. Hon håller kvar länge. Sedan for hon ner och började göra sig klar att åka med mig. Det som var lite roligt var att hon för engångs skull hade koll på vart hon hade sina strumpor. Både E och L tar av sig strumporna så fort dom kan. Å som fröken på dagis sa så brukar dom få gå runt och leta efter dom när hon ska hem, men igår hade hon koll.

Jag är ju ganska sportintresserad. Eller nja inte så mycket, men jag gillar att följa bandyn, ishockey och sverges landslag i fotboll. Bandyn gick ju skit i år. Villa bk åkte ut mot Bollnäs. Villa är enligt mig ett väldigt ojämt lag. Ibland spelar dom helt fantastisk, sen spelar dom ur dåligt. När man bor i Lidköping måste man ju heja på dom. När jag var i tonåren åkte jag och kollade på matcher, sedan hade jag en paus där jag inte såg dom så mycket. Sen byggde Lidköping en arena så dom spelar nu inne. Då har jag gått några matcher. Har haft lite delade åsikter med villa. Först var jag helt såld på dom och följde allt med dom, men sen började jag en utbildning där jag hade en bandyspelare som klasskompis. Då fick jag se hur lärare, praktiker, elever favoriserade honom. Blev så sjukt provoserad av detta. Så jag slutade att titta hur det gick för dom, gick inte på några matcher. Nu har jag släppt lite på det och kan nu njuta av sporten igen.

Sedan har vi Sveriges landslag i fotboll. Jag är en av dom som inte gilar Zlatan. Ja han är en bra spelare, det kan jag inte säga något om. MEN han är för dryg, för studdig. Sjunger inte sveriges nationalsång vilket jag tycker är viktigt när man ska spela för ett land. Såg en intervjuv idag med Sveriges nya förbundskapten, han påpekade också hur viktigt det var med att spelarna ska sjunga nationalsången. Nu kan jag se på fotbollen då Zlatan har slutat.  Jag såg på när U21 vann vm för några årsedan. John Guidetti är så grym på fotboll, men han visar också supportrarna att han uppskattar dom. Han springer fram till klacken och tackar dom. Det är en fotbolls spelar som vi ska bygga på. Sedan är han ju snygg att se på också   

Nu till Ishockeyn. Jag är en sann Färjestads supporter. Har hejat på dom sedan i tonåren och jag har inga planer på att ändra min åsikt. Nu är vi ju inne i kvartsfinalen efter att vi körde över Djurgården. Nu kämpar vi mot HV71. Idag spelade dom på HVs hemmaplan. Det stod 1-1 jättelääääääänge, men sen drog HV in ett mål och då tog fbk ut målvakten och då gjorde hv ett mål till. Så resultatet blev 3-1 och nu står det 1-0 tll Hv71, men det är ju bäst av 7 matcher så vi har ju chans. På måndag spelar vi hemma, så då hoppas vi på en vinst.

Ikväll kör jag på Talang och virkar

Hämtade mina små trollungar på dagis idag. Vi åkte först till öob då jag behövde lite grejer. Precis när man kommer in så hade dom lagt upp påskägg fyllda med godis. L tittar på mig å säger att hon vill ha en sådan. Ja då kunde inte mamma säga emot. Eftersom jag inte har dom så ofta så skämmer jag bort dom ganska mycket. Svårt att säga nej då jag för det första inte orkar ta ett raseriutbrott och sedan vill jag att dom ska kunna få saker. Börjar däremot nu förstå att dom har fattat galoppen. Så nu vill dom ha mer och mer, men jag sa att idag blev det bara detta. Sedan hade vi bestämmt att vi skullle till min mormor och morfar. Så där kommer vi in och vad har mormor och morfar då? jo varsin påse där det låg: en chipspåse (stor) Kexchoklad, En stor chokladkanin. Kan har funnits något mer då jag inte kolla ner så noga. Ja nu har dom lördagsgodis ett bra tag. Det ör så roligt att åka till mormor och morfar. Dom blir så glada. Tjejerna var lite blyga först, men efter lite godis och påskmust (sockerkick) så blev det full fart på dom. Mormor och morfar har skaffat en robbotdammsugare, den var tjejerna rädda för, men ändå lite nyfikna. Vi spelade spel, pusslade och busade. L håller på och lär sig skriva. Hon är jätteduktig. Hon skrev sin mormor namn som jag sedan skickade till mamma. Hon älskar detta med bokstäver. När vi spelade spel och var det ett spel där man ska samla på siffror, båda tjejerna var så duktiga med siffor. Jag förlorade som vanligt. Först vann L och sedan E. L har en sådan kraft i kroppen, hon försökte klättar i dörrposten, men det var för brett så hon kom inte upp. När D hjälpte henne upp så kunde hon stå kvar där. Helt förundrad över hennes kropp. Hon är ledsen då hon inte kunde gå på bamsegympa för att det vart fullt. Jag funderar på att se om jag kan hitta en riktig gymnastik till henne. Hon vill verkligen hålla på med kroppen. Hon stod på huvud i soffan. D lyfte upp henne mot taket och hon spände sig så hon var helt rak. D höll i hennes lår. Hon älskade det, så gympa vore absolut något för henne.

Nu är jag helt slut, men det har varit en underbar eftermiddag

Jag har ju som ni vet börjat äta litium i förhoppning om att jag ska må bättre. Idag fick jag brev från min läkare att nästa dosrulle jag hämtar ut kommer jag att få ta 1 tablett på morgonen och 2 på kvällen. Hade för lågt litiumvärde i blodet. Det ska ligga mellan 0,5-1,2 å mitt låg på 0,3. Sedan var det lite andra prover som var lite förhöjda, så dom skulle vi hålla koll på.

Är så glad att jag har sådan bra läkare och personal runt mig på vuxenpsykiatrin. Jag skriver till dom på mina vårdkontakter och sedan löser dom det. Om det är något annat så ringer jag bara dagsjukvården, så hjälper dom mig.

Imorgon ska jag hämta små tjejerna och mysa med dom. Fika hos min mormor och morfar, sedan får vi se vad klockan är om vi åker hem till mig eller dom D hämtar dom hos mormor och morfar. Vet att dom skulle bli glada om D kom och hälsade på lite.

Fick några kort skickade till mig idag på messenger. Det var kort på när jag var liten. Farmor och farfar fanns med på några kort. Jag vet inte vad det är men i flera veckor har jag tänkt mycket på dom. Minns farfar sittande på kökssoffan och hade sin gula balja som han skalade potatis i. Farmor som alltid var lite små stressad och ville göra massa saker på en gång. Hmmm undra vart jag har fått att göra 10 miljoner grejer på en gång ifrån   

Minns när vi bakade bröd i vedungen i källan. Hur dom hade värmefläktar när dom bakade där nere för att hålla det varmt där dom bakade ut brödet. Man fick skäll om man sprang igenom dörren hela tiden.

Det som är lite konstig tycker jag är att jag på ett sätt saknar farfar på ett annat sätt. Jag tänker mer på honom. Han sa inte så mycket. Farmor där emot pratade så det räckte för båda.

Jag har en duk här hemma som jag gav till farmor när jag var jätteliten. Det var min mormors mamma som hade gjort den (tror ja) Farmor sparade den och jag fick den för några årsedan. Duken var ihoprullad och inne i duken låg en lapp. Där hade farmor skrivit vem hon hade fått duken av och vem som hade gjort den. Detta är så typiskt farmor. Hon sparade på allt. Jag tror inte att hon har använt duken. Det ser inte ut så.

Jag har så ont i nacken och ryggen efter en liten händelse inatt. Jag sover med ett kedjetäcke som väger 12 kilo tror jag det. När jag i sömnen ska vända på mig så tynger täcket ner så jag ramlar ur sängen. Aj kan jag säga. Snacka om att bli förvånad när man vaknar på golvet.

Jag har varit sugen på våfflor länge... men har glömt att köpa det. Nu när jag skulle hämta en grej i skafferiet så hittade jag en förpackning. Snacka om lycka. Så ikväll blev det våfflor.

Nepp tv och virkning nu.