Ja idag har jag varit hos mormor och morfar med mamma. Suttit och pratat bort några timmar. Så skönt att ha dom hos oss. Har som jag har skrivit tänkt på förut, är min farmor och farfar. Vet inte vad det är. Hade som sagt ingen jättebra kontakt med farfar. Farmor stod jag närmare. men mormor och morfar har alltid stått mig närmast. Var hos dom en del under min barndom. Mins så väl när man blev så stor att man kunde hoppa på tåget och åka till Mariestad å där mötte morfar alltid upp i sin röda bil. Men återgå till farmor och farfar. Farmor älskade att vara husmor. Hon älskade när vi kom dit å hon fick fixa mat å fika. Pappa hade ju sina mjölkdjur på den gården där farmor och farfar bodde på. Så det var ofta som vi fick gå in till dom när pappa mjölkade. Alltså efter att mamma och pappa skilldes.

När jag nu kommer på tankar om min barndom så är det så mycket jag inte minns. Jag har liksom blockerat dom minnen. Detta har väl varit mitt sätt att stänga ute allt jobbigt med pappa som missbrukar. Har lite små minnen här och där. Jag minns den dagen pappa ringde till oss och berättade att farmor hade dött. Jag minns detta så väl. Hur jag stod i hallen vid en byrå och en spegel. Där låg det en telefon. Vill minnas att det var svart och vit. Pappa brukade inte ringa så ofta, så jag förstod på något sätt att något hade hänt. Tror jag var själv hemma då. Mamma kom hem precis när jag pratade i telefonen. Blev helt kall och visst inte vad jag skulle säga. Gick in på mitt rum och grät. Minns att jag sedan tyckte det var jobbigt när pappa ringde då jag var rädd att något hemskt skulle ha hänt.

Nu snurrar många tankar i huvudet. Jag minns när mamma och pappa skillde sig. Vi var hos en vän till mormor och morfar på dagarna och sedan hämtade mormor och morfar oss och vi sov där. Tror detta var flera dagar, men minnet är inte helt som det ska. När vi sedan skulle åka hem så sa mormor att vi skulle hälsa på någon. När jag kommer in i lägenheten var mamma där. Minns att jag blev glad att se henne. Sedan fick jag veta att vi skulle bo där nu. Å direkt tänkte jag att pappa skulle aldrig bo i en stad, jag var då 8 år. Jag var ju pappas tös så jag hade det jobbigt. Kände att jag svek pappa. Att jag inte var där och hjälpte honom. Dessa känslor har jag kvar än idag. Tror det beror på pappas missbruk och att jag ville ha koll. Jag har ett kontrollbehov och det hade jag redan som barn. Vill att alla ska ha det bra och att jag hjälper dom, även om det är på min egen bekostnad. Kan nu fortfarande känna att jag har svikit pappa. Många tankar som, Skulle hans missbruk vara mindre om jag var hos honom? Vem tar hand om honom när jag inte är där? vem ser till att han får mat? vem ser efter djuren? Vem hindrar honom från att gå och fiska när han är full? Jag har trott att jag har haft dessa tankar i kontroll, men jag märker att jag mer och mer börjar kontrollera honom igen. Är nog pga att han börjar bli gammal, han fyller 66 i dec. Han har druckit sedan han var 20-25 år. Så över 40 år som alkoholist. Det tar på kroppen. Plus att han snusar och röker. Jag vill liksom känna att jag har gjort det jag har kunnat om det skulle hända honom något. Jag vet att alla säger att jag har gjort allt och jag vet att jag har gjort det, men det är ändå tankar som snurrar runt och kommer tillbaka. Speciellt om han ringer full. Då blir jag först arg och sedan blir jag så orolig för honom. Ska bli skönt att få någon att prata med om detta. Så att jag kan släppa känslan av att ha svikit honom.

Sitter och gråter nu så klarar inte att skriva mer.