Detta med att man har så svårt att be om hjälp är så jobbigt. Jag har så svårt att se att jag faktiskt behöver hjälp. Vill klara mig själv. Jag har jobbat som kontaktperson, och nu ska jag söka kontaktperson till mig själv. Det har tagit mig flera veckor att ta tagi i att maila handläggare och be om att träffas. Jag vet innerst inne att jag behöver detta, men eftersom jag har jobbat som det så känns det så konstigt. Nu har jag ju bara varit kontaktperson till barn med stora svårigheter. Barn som inte har ett riktigt språk som jag har fått hjälpa dom att bli förståda. Barn som har utvecklinstörningar. Å där är jag ju inte, utan jag behöver någon att gå ut och fika med, bara sitta och prata, hjälper mig ut på olika saker. Har så svårt att ta för mig något mer än att sitta hemma och virka. Ska träffa handläggaren nästa vecka. phuuu.... hoppas att jag kan ta mig iväg mötet. Jag har en tendens att avboka sådan möten där jag känner mig obekväm.

Idag har jag bara virkat och kollat på tv. Detta kommer vara min plan för resten av veckan förutom på fedag då jag tänker hämta L och E på dagis. Saknar alla mina tre godingar. Längtar till den 26:e då vi ska påskpyssla.

Nu blir det att övergå till min virkning igen =)