Idag hade jag möte med biståndshandläggaren. Igår satt jag med min mail öppen flera ggr och var på väg att avboka mötet, men jag tog mig dit. Visst har det varit jobbigt. Åkte försent då jag inte kom iväg pågrund av min OCD. Den blir alltid värre när jag är nervös. Ja jag kom iväg. Solen lyste och det var skönt att cykla dit. Hittade direkt vart det låg. Handläggaren var jättesnäll. Vi pratade massor. Hon fick mig verkligen att slappna av. Hon kommer bevilja mig kontaktperson. Så nu ska hennes chef tror jag det var, hitta en kontaktperson till mig, Sedan pratade vi om hur hela mitt liv ser ut och har sett ut. Hon föreslog lite boendestöd, men nej det klarar jag inte nu. Tider man ska passa gör mig superstressad. Räcker med att släppa in en ny person nu. Vi kom in på min uppväxt med min pappa som missbrukar. Hon ska kolla upp om jag inte kan få plats i en grupp dom har för anhöriga till missbrukare. Det skulle vara toppen. Komma ut, träffa personer som har varit om samma saker, få berarbeta allt. Detta är något jag har tänkt mycket på. Hur det har påverkat mitt liv? varför jag reagerar på vissa saker? ja detta ska nog bli bra.

Sedan pratade vi även lite om sysselsättning till mig. Vi bestämde att jag hör av mig när jag känner att jag är i balans att orka med det. Just nu är det så mycket annat. medicinbyte, läkarmöte, försökringskassan, kontaktperson och ev gruppen för oss med missbruk. Vi får låta allt detta lugna ner sig lite. Sedan står jag på kö till DBT så jag kommer ha fullt upp, men hon sa att dom absolut kunde hjälpa mig den dagen jag känner att jag är där.

Om ni känner någon eller om ni själva vill jobba som kontaktperson. Kontakta mig gärna. Var berädd på att jag kanske säger nej, men jag letar så det är bara att höra av er.