Idag har jag inte gjort någonting. Har bara tagit det lugnt och sett på tv och virkat. Har varit alldeles för mycket för mig nu. Inte många dagar som jag kan ta det lugnt och ladda enerig nu. Möten x flera har jag nu inbokat. Jag som hatar möten. Sedan har jag lite roliga saker planerade också. Som på söndag pyssel och på tisdag köpa skor.

Igår kom jag att tänkta på att F inte ville vara med och pyssla på söndag då hon ska spela fotboll. Hon är 8 år nu, blir 9 i sommar. Nu kommer tiden där hon hällre är med kompisar än med mamma. Jag är så stolt över henne att hon vågar säga att hon vill göra andra saker. För mig är det viktigt att lyssna på barnen och inte ge dom skuldkänslor för att dom väljer något annat. Detta fick mig att komma på att alla min tre älskningar börjar bli stora. L börjar skolan till hösten och E är redan fyra år. Vart tog tiden vägen? Min pappa har alltid sagt att vänta tills du får barn, då kommer du märka hur fort tiden går. Tänkte att ja men visst, så fort går det nog inte. oj oj så fel jag hade. Tiden springer bara iväg. Har som sagt fixat med ett fotoalbum, när jag kollar i det och fixar så blir jag helt förundrad vart tiden tagit vägen. Har fixat med bilder på L:s dop. Herre gud vad liten F var då! Hon var bara tre år, men det känns som att hon var äldre. När man kollar på korten förstår man att hon var liten. Kollat även på kort från E:s dop. Där har jag kort på hur L kollar in kyrkan och altaret, gud så liten hon var då. Hon var ju bara 2 år, men samma där att jag kände att hon var äldre. Snart är alla mina älsklingar på egna äventyr än att vara med mamma. Visst känns det jobbigt, men samtidigt är det viktigt att dom känner att dom får göra som dom vill och inte känna att dom måste göra saker för min skull. Sedan när nu barnen börjar göra sig fira från mig så kommer jag på att om barnen nu är så stora så måste ju jag ha blivit gammal. Ja ja livet går inte att hindra. Sedan som jag och pappa pratade om igår att det är tur att man inte vet vad livet har i sitt sköte. Det skulle vara jobbigt att veta.

En sak är konstigt, Igår när jag var mötet så pratade vi om min pappa. Hade inte hört något från honom på länge. Å sedan på kvällen ringde han och kollade hur jag mådde. Detta har hänt förut att jag har tänkt på honom och sedan har han ringt. Detta är lite kusligt. Att tänka och sedan ringer han. Det är som att han känner på sig att jag tänker på honom. Jag ska nästa vecka träffa kuratorn och prata om hur pappas missbruk har påverkat mig.

Om mina inlägg är lite konstiga så kan det bero på att jag har svårt att hitta orden jag villl när jag skriver. Har det i huvudet, men när jag skriver så kommer jag av mig och tappar då ord. Detta har bara blivit värre tyvärr, men men är ju ganska mycket runt mig nu så det kanske blir bättre när det lugnar ner sig lite. Så ni får ha överseende över mina inlägg.