Ja idag har jag varit hos mormor och morfar med mamma. Suttit och pratat bort några timmar. Så skönt att ha dom hos oss. Har som jag har skrivit tänkt på förut, är min farmor och farfar. Vet inte vad det är. Hade som sagt ingen jättebra kontakt med farfar. Farmor stod jag närmare. men mormor och morfar har alltid stått mig närmast. Var hos dom en del under min barndom. Mins så väl när man blev så stor att man kunde hoppa på tåget och åka till Mariestad å där mötte morfar alltid upp i sin röda bil. Men återgå till farmor och farfar. Farmor älskade att vara husmor. Hon älskade när vi kom dit å hon fick fixa mat å fika. Pappa hade ju sina mjölkdjur på den gården där farmor och farfar bodde på. Så det var ofta som vi fick gå in till dom när pappa mjölkade. Alltså efter att mamma och pappa skilldes.

När jag nu kommer på tankar om min barndom så är det så mycket jag inte minns. Jag har liksom blockerat dom minnen. Detta har väl varit mitt sätt att stänga ute allt jobbigt med pappa som missbrukar. Har lite små minnen här och där. Jag minns den dagen pappa ringde till oss och berättade att farmor hade dött. Jag minns detta så väl. Hur jag stod i hallen vid en byrå och en spegel. Där låg det en telefon. Vill minnas att det var svart och vit. Pappa brukade inte ringa så ofta, så jag förstod på något sätt att något hade hänt. Tror jag var själv hemma då. Mamma kom hem precis när jag pratade i telefonen. Blev helt kall och visst inte vad jag skulle säga. Gick in på mitt rum och grät. Minns att jag sedan tyckte det var jobbigt när pappa ringde då jag var rädd att något hemskt skulle ha hänt.

Nu snurrar många tankar i huvudet. Jag minns när mamma och pappa skillde sig. Vi var hos en vän till mormor och morfar på dagarna och sedan hämtade mormor och morfar oss och vi sov där. Tror detta var flera dagar, men minnet är inte helt som det ska. När vi sedan skulle åka hem så sa mormor att vi skulle hälsa på någon. När jag kommer in i lägenheten var mamma där. Minns att jag blev glad att se henne. Sedan fick jag veta att vi skulle bo där nu. Å direkt tänkte jag att pappa skulle aldrig bo i en stad, jag var då 8 år. Jag var ju pappas tös så jag hade det jobbigt. Kände att jag svek pappa. Att jag inte var där och hjälpte honom. Dessa känslor har jag kvar än idag. Tror det beror på pappas missbruk och att jag ville ha koll. Jag har ett kontrollbehov och det hade jag redan som barn. Vill att alla ska ha det bra och att jag hjälper dom, även om det är på min egen bekostnad. Kan nu fortfarande känna att jag har svikit pappa. Många tankar som, Skulle hans missbruk vara mindre om jag var hos honom? Vem tar hand om honom när jag inte är där? vem ser till att han får mat? vem ser efter djuren? Vem hindrar honom från att gå och fiska när han är full? Jag har trott att jag har haft dessa tankar i kontroll, men jag märker att jag mer och mer börjar kontrollera honom igen. Är nog pga att han börjar bli gammal, han fyller 66 i dec. Han har druckit sedan han var 20-25 år. Så över 40 år som alkoholist. Det tar på kroppen. Plus att han snusar och röker. Jag vill liksom känna att jag har gjort det jag har kunnat om det skulle hända honom något. Jag vet att alla säger att jag har gjort allt och jag vet att jag har gjort det, men det är ändå tankar som snurrar runt och kommer tillbaka. Speciellt om han ringer full. Då blir jag först arg och sedan blir jag så orolig för honom. Ska bli skönt att få någon att prata med om detta. Så att jag kan släppa känslan av att ha svikit honom.

Sitter och gråter nu så klarar inte att skriva mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja livet är som en enda stor bergodalbana. Upp och ner, hit å dit. Som många har läst på fb har jag valt att göra slut med Marcus. Inget roligt beslut, men ett beslut jag har varit tvungen att ta för min egen skull.   Igår var min älskade extra m...

Nu är det full fart känns det som.  I söndags snubblade jag över Marcus hund och fick troligen en spricka i foten. Ska på återbesök på torsdag och kolla foten mer när svullnaden har gått ner. Jag satt i köket och pusslade och när jag skulle resa mig ...

När man ger någon råd så säger man oftast - Följ ditt hjärta. Lyssna på din magkänsla. Men när man inte vet vad magen eller hjärtat vill, eller om dom vill olika. Hur gör man då? Är det mitt förflutna som spökar? Är det min bipolära diagnos som kicka...

Ja inte händer det mycket med att få information från BUP om F. Dom ringde upp mig förra onsdagen och sa att dom som håller i våran kontakt hos dom skulle ringa upp min under förra veckan och ge mig den information som jag vill ha. Ja hur har det gåt...

Hur jävla svårt ska det vara att ta tag i saker? Nu kommer ett inlägg jag verkligen känner att jag måste få skriva av mig. Kommer bli ett argt inlägg känns det som. Vi håller på och kämpar för att F ska få en ADHD- utredning. Ja ja jag tror att vi ...