Idag var jag och lämnade blodprov pga mitt litium. När jag var där så passade jag på att hämta ut min apodos och få lite hjälp med lite olika receptfria grejer jag behövde. När jag gjorde maten vid 16,30 tänkte jag ta tag i mina mediciner. Jag öppna alla påsarna och lägga dom i min dosett eftersom jag har så många mediciner som inte ligger i apodosen tycker jag det är lättar att lägga i alla medicinerna. När jag öppnar mina apodospåsar upptäcker jag att det ligger förmycket av mitt litium. Jag har nu 1 tablett på morgonen och 2 på kvällen. I min nya apodos låg det nu 2 på morgonen och 3 på kvällen. Min läkare brukar alltid ringa mig när han gör någon ändring. Å det hade han inte gjort. Så jag tänkte att det måste vara dom som gör apodosen som har gjort fel, så jag ringde dom.  Ja där var det kö, väntade i 20 min. När jag väl kom fram så sa dom att jo då det är den dosen jag ska ha. Tyckte det lät konstigt så ringde till dagsjukvården som alltid hjälper mig med saker jag behöver. Ja då hade dom gått hem för dagen.

Ringde psykakuten i Falköping. Dom är underbara där, så hon läste min journal å jo då. Det stämde. Min läkare hade ändrat den 18/4. Okej han har alltså en vecka på sig att höra av sig om ändringen. Jag gillar denna läkaren, han är jättebra att ha och göra med. Han fixar allt och lyssnar hur jag mår och vad jag känner. Han är den första läkaren som verkligen vill ses ofta för att kolla av läget. Han sjukskriver mig 3 månader i taget, för att han vill träffa mig då och kolla läget. Detta känns rätt så okej, men jag mår alltid dålig när det närmar sig. Jag blir stressad när sjukskrivningen närmar sig slutet. Jag vet ju att han kommer fortsätta att sjukskriva mig och att detta är bara ett sätt att få träffa mig regelbundet.