Kollade på tv tidigare idag där tre diskuderade om missbruk är sjukdom eller ej. Den ena tyckte att det var ett missbruk som man själv hade valt. Den andra tyckte att det var en sjukdom och den tredje tyckte att det om man börjar med ett missbruk är självvalt men att det sedan blev en sjukdom. Detta är ett ämne som jag fastnar i. Ni vet ju min uppväxt sedan tidigare inlägg. Jag anser att det är en sjukdom. Det finns en missbruk gen som gör att vissa har lättare att hamna i ett missbruk. Eftersom min pappa har ett missbruk har jag den genen som gör att jag har lättare än andra att hamna i ett missbruk. Det är upp till en person om den väljer att dricka eller ta droger, men att vissa har lättare att fastna än andra. Idagens samhälle ser vi många som "självmedicinerar" då vården har svikit dom eller andra saker som gör att den personen inte själv klarar att ta kontakt med vården. När jag har legat inlagd träffade jag många som hade ADHD som hade "självmedicinerat" med droger. Jag kan på ett sätt förstå dom. Där jag befinner mig i livet nu så vet jag inte om jag själv hade provat det, men eftersom min uppväxt har sett ut som den har gjort så har jag tagit avstånd till droger. Nu har jag även tagit avstånd från alkohol. Nu är det ju delvis pga mina mediciner, men jag har hela mitt liv haft det tufft med fulla människor. Speciellt om dom har druckit öl, då det var det min pappa ofta drack.

För flera årsedan såg jag ett tv-pogram från ett behandlings hem för person som ska bli rena från alkohol och droger. Då sa en av dom som jobbade där att sluta med alkohol är svårare än att slute med heroin. Det beror på att vart du än går så finns det lockelser. Sedan är det hemsk för kroppen när man ska bli nykter. Jag tror ju starkt att min pappa inte skulle överleva om han blev nykter. Han har missbrukat så länge, så jag tror att kroppen kommer stänga av om han blev helt nykter.

Nu ska jag hitta en ny serie att titta på. Plöjer igenom serier som bara den.