Ja efter att några dagar gått med en jobbig värk i örat och feber så tog jag mig till vårdcentralen idag. Min vårdcentral har dropp-in mellan kl 12,30-15,30. Jag är där 12,15 då får jag numer 7. Fem minuter senare så ser det ut så här. 23 i kö. Dom väljer sedan kl 13,30 och stänga, så inga nya kunde få tider utan att dom bara tog hand om dom som redan hade kommit. Jag har valt denna vc då jag har svårt att boka tider. Vill bara åka dit och sitta där och vänta på min tur. Nu är det så att från och med onsdag 1/2-17 slutar dom med dropp in. Det är inget jag gillar. Man måste även boka tid för att lämna blodprov. Jag som nu ska sättas in på Litium måste ta många prover. Pratade med sjuksköterskan om detta och om min ångest av att boka tider. Hon sa då att jag kan ta mina prover på sjukhuset. Dom hade tydlingen dropp-in på labb där. Trodde inte dom tog prover på sjukhuset. Detta gör det mycket lättare för mig att kunna cyklas dit och inte behöva be om skjuts.

Ja nog om detta. Jag har tydligen din fina diagnos som läkarna ÄLSKAR att använda........ Virus

Örat så inte så farligt ut, visst var det rött och svullet, men dom trodde att det kunde bero på viruset. Dom tog crp och den ska ligga under 5 och jag hade 35. Det är inte så högt så dom trodde det berode på viruset. Har ingen snuva, ingen hosta, inte ont i halsen. Visst har jag feber, det är väl det enda jag kan förstå att det räknas som virus. Men feber på 39 och vrål ont i örat känns inte som virus, men men skulle komma tillbaka om det inte gav sig eller om jag fick ondare. Fick iallafall smärtlindring så jag ska kunna sova.

Jag har ju planerat att jag ska ha kalas på fredag för min lilla E blir 4 år. Jösses vad tog denna tiden vägen?? min minsta och sista barn är redan 4. På facebook kan man ju se tillbaka på minnen. Där läser jag nu om tiden innan E kom ut. Hade förvärkar sedan innan nyår. Hon gav mig många många falska alarm. Ringde ofta till förlossningen för jag ville bli igångsatt då detta tog så mycket på mig att ha värkar hela tiden, men att det inte kommer igång. Hade ju två små som ville och behövde min uppmärksamhet. F bodde hos mig och D på heltid. Hon hade en väldigt tuff period, men mycket bråk och utbrott. Hon hade svårt för vikarier på dagis, vilket resulterade i att hon kom hem och mådde jättedåligt och då fick utbrott mot mig. Hon visade inget på dagis, vilket är väldigt vanligt för barn med speciella behov. Hon har ingen diagnos, men under denna tiden höll vi på att utreda henne. När dagis äntligen förstod att F behövde bli förbered för vissa saker. Dom började ringa till mig på morgonen om ingen ordinarie pedagog fanns vid lämning. Då kunde jag förbereda F på det och ibland valde jag att lämna senare då det fanns ordinarie personal. Dom började berätta för F om dom gick på rast eller gick hem för dagen. Hon behövde veta vart pedagogerna var. Dom började även med schemma för henne. När hon kom till förskolan så gick dom direkt till hennes tavla där dom satte upp dagens program ihop med henne. När hon hade gjort en av grejerna kunde hon ta bort den och då se vad som skulle hända sen.

Sedan hade jag ju även L som bara var 1 1/2 år. Det som räddade mig under denna tiden var att D:s föräldrar hjälpte till massor och då menar jag massor. Dom hade L på dagarna när D jobbade. L började inte förskolan föräns hon var 2 1/2 år. Hon var istället hos sin farmor och farfar på dagarn. Jag behövde mycket vila så L fick vara där. Ibland hämtade dom F på förskolan. F har ju en annan pappa, men D:s familj har alltid räknat F som en del av familjen. Dom har aldrig gjort skilland på henne och dom andra barnen.

Alltså jag hänger inte med. Vart tog åren vägen???? F går i 2:an L ska börja 0:an till hösten och E fyller redan fyra år. Hoppas verkligen att jag orkar ha kalas på fredag. Saknar barnen så mycket. Är jag inte jättedålig så kommer jag nog att försöka hålla i kalaset. Får trycka i mig ipren.

Nu blir det soffan och kolla på serier.

Ha det gott alla

p.s ikväll börjar Sofias änglar. Då blir det fram med näsduken och gråta