Nu har jag kommit hem efter att kört lillebror och Sandra till flyget. 10 dagar i japan väntar för dom nu. Hade med mamma som sällskap. När vi åkte hem stanade vi i Alingsås och åt på max. Älskar deras mat. När vi hade ätit upp kom en lite kille som precis lärt sig gå. Han var så söt. Han var bara 10 månader. Så han gick tidigt. Det var ju fortfarande vinglit, men han tog sig fram. När man ser sådan små godingar så blir man så varm i hjärtat. Det var samma när vi pysslade i söndags och jag tog upp Love. Han kramades så mysigt. Han riktigt gosade in sig i halsen och låg kvar där länge. Så mysigt. Mina är förstora för att vilja mysa med mamma, eller ja E gillar det när hon träffar mig. Då ska hon kramas en stund, sedan är det full fart. Då vill hon inte kramas. L kramar lite försiktigt. F vill nog mysa men hon börjar bli i den ålder där hon inte vill att man ska se att hon vill mysa. Hon kan krypa upp brevid mig i soffan när hon är här. Speciellt när vi ska kolla på något på datorn eller min telefon. Då sätter sig F på ena sidan och L på andra. Å E knör sig fram och sätter sig i mitt knä.

När vi kom tillbaka till Lidköping blev det en fika hos mormor och morfar. Mysigt att få komma å prata bort någon timme. Morfar var så nöjd efter att L somnade mot honom igår i bilen.

Nu har jag landat i soffan och där kommer jag att vara fram tills på lördag. Fick mitt möte inställt med kuratorn inom missbruk imorgon. Så nu kan jag bara ta det lugnt. Ska bli så skönt. Det behövs verkligen. Orkar inte med så mycket å nu har det varit alldeles förmycket.

Idag hämtade jag, mormor och morfar E och L på dagis. Vi åkte till skövde och köpte skor till tjejerna. Dom visade snabbt vilka dom ville ha. Så det gick fort. Dom fick gympaskor, stövlar, foppa och finskor. Så nu har dom så dom klara sig. Eftersom dom köpte fyra skor var så blev det åtta skor samanlagt och där får man köpa tre par och bara betala för två. Så jag fick ett par nya skor jag också. Det var härligt att få lite tid med tjejerna. Vi hade en bra dag. Nu är det så att man inte ska sätta morfar ihop med barnen. Det är innebär massa bus. Morfar vill att jag ska köra när vi är ute på något. Så morfar hamnade i bak med barnen. Å L i mitten å hon älskar att killa gammelmorfar. Å han är inte sen att hänga på. Vi hann inte ens ut på vägen från dagis innan dom var igång där i bak. Dom lugnade sig sedan å då somnade L lutandes mot gammelmorfar.  Morfar satt med ett leende. Han myste så. Synd att jag körde och kunde inte ta kort på det. När vi var klara lämnade vi tjejerna hos deras farmor och farfar. Å då passade morfar att få klappa ebbe ( d:s hund) Han blir 13 år i sommar. Han hör inget längre, men han är ju labbrador och han tror fortfarande att han är valp. Han vill busa hela tiden. Hans favorit leksak är en ketchup flaska. Den ska man kasta så springer han iväg och hämtar den. Han kommer bli så saknad. Hoppas på att vi kan få ha honom några år till.

Ikväll blir det att försöka komma till ro och somnar hyfsat tidigt. Imorgon ska jag köra bror och Sandra till flygget. Dom ska till japan i 1 1/2 vecka.

Idag skulle jag haft möte med min läkare och min handläggare på försäkringskassan, men min handläggar kunde inte vara med. Hon hade fått förhinder. Det gjorde inget då jag kände att jag ville ha lite samtal med min läkare om saker som jag inte ville att handläggaren skulle höra. Nu känns det bättre då jag nu vet vart min läkare står i olika frågor. Så inför ett nytt möte så vet jag lite. Vi pratade om framtiden. Han sa att vi ska se vad mina nya mediciner gör ( fått börja med nya idag), men att han trodde inte att vi kommer komma upp i mitt mående så jag kan jobba. Jag berättade om hur jag skulle vilja ha det i framtiden. Jag sa att jag vill ha mina barn mer regelbundet innan jag ens har en tanke på att hitta någon syselssätning. Sen vill jag ha en stadigvarande sjukpenning så jag slipper alla oro inför alla sjukskrivningar som ska förnyas hela tiden och funkar livet någorlunda vill jag ha en syselsättning, inte ett jobb. Utan bara ett ställa jag kan gå till så jag inte sitter hemma så mycket. Han tyckte att det lät som en bra ide som läget ser ut nu. Är så glad över att ha en bra läkare, innan denna hade jag en underbar läkare så jag var så rädd när hon slutade vem jag nu skulle få. Han jag har nu är lika bra. Lite svår att förstå då han inte är svensk. Jag säger till när jag inte förstår och han säger till när han inte förstår mig. Han frågade vad jag gör på dagarna. Jag berättade då att jag virkar. Han visst inte vad det var och jag visst inte hur man skulle förklara så jag tog upp min mobil och visade bilder på grejer jag har gjort. Han tyckte jag var duktig och att det är bra att jag har något att skingra tankarna med.

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggade igår. Första gången jag inte har bloggat dagligen sedan jag började blogga. Vi påskpysslade så jag var helt slut när jag kom hem. Efter att vi hade pysslat åkte vi alla till en pizzeria och åt ihop. Det var trevligt.  "storfamilj" som Ing-Marie skrev om oss. Det är så roligt att träffas alla. Min mamma och Ing-Marie är barndomskompisar, så jag känner henne sedan jag var liten. Sen har hon en bonusdotter och hon har två barn plus sambo. Dom går på samma förskola som mina små. Så vi är 10 st när vi ses. 5 barn.

Sedan har jag idag hämtat ut mina nya glasögon

Imorgon ska vi påskpyssla med alla barnen, mamma, Ing-Marie och Madde. Ja ni läste rätt ALLA barn ska vara med. F ångrade sig och ville hellre vara med och pyssla än att spela fotboll. Ska bli så roligt. Sedan efter pysslet blir det att möta min bror och hans tjej och äta. L och E vet om att vi ska göra det, men har inte sagt något till F. Det får bli en överraskning för henne när jag hämtar henne imorgon. 

Jag skadade min rygg ganska mycket i somras när jag ramlade ner för en trappa. Det har blivit så mycket bättre, men när jag ska hålla på i köket och speciellt nu när jag bakade får jag så jälvla ont. Det är så tråkigt då jag gillar att baka. Nu har jag fixat fikat tills imorgon. Lägger upp bild på det imorgon då jag inte har berättat för någon om vad jag skulle baka.

Nu ska jag provsmaka det jag har bakat, sedan blir det tv och virkning.

Idag vaknade jag kl 10:45. Var visst tröttare än jag trodde. Jag ändrade lite i mina kvällsrutiner igår och det gick inte så bra. Jag började med att läsa och sedan kollade jag på telefonen istället för tvärtom, då jag ville läsa mer i boken å då inte bli så trött att jag bara orkar läsa en kort stund. Detta funkade inte alls. Somnade inte förens 01:00 ca. Har det senaste somnat innan 24:00 så kankse därför jag sov lite längre idag. Annars idag har jag inte gjort så mycket. Virkat och bara tagit det lugnt.

Jag har haft en bok i huvudet som jag har velat läsa, men har glömt av titeln och författaren. Det handlar om hur det är att vara mamma till ett handkippat barn. Mamman var för flera veckor sedan på Maluoe efter 10. Där pratade hon mycket om hur det är att man faktiskt måste sörja det friska barnet man inte fick och sedan hur deras liv serut nu och hur det har sett ut. Jag har varit så frustrerad på att inte kommer ihåg titeln eller vad mamman hette.

Idag tänkte jag att jag mailar dom på tv som jobbar med Maloue och fråga dom vad den hette. Mailade och tänkte att det dörjer nog länge och att jag kanske inte får något svar. 15 min senare fick jag ett svar, så nu är boken beställd. Bäst att göra det innan jag glömde det igen tänkte jag   

Nu blir det tillbaka till virkningen och att kolla på tv. Ha en bra fredagkväll alla

Ja idag har jag varit hos mormor och morfar med mamma. Suttit och pratat bort några timmar. Så skönt att ha dom hos oss. Har som jag har skrivit tänkt på förut, är min farmor och farfar. Vet inte vad det är. Hade som sagt ingen jättebra kontakt med farfar. Farmor stod jag närmare. men mormor och morfar har alltid stått mig närmast. Var hos dom en del under min barndom. Mins så väl när man blev så stor att man kunde hoppa på tåget och åka till Mariestad å där mötte morfar alltid upp i sin röda bil. Men återgå till farmor och farfar. Farmor älskade att vara husmor. Hon älskade när vi kom dit å hon fick fixa mat å fika. Pappa hade ju sina mjölkdjur på den gården där farmor och farfar bodde på. Så det var ofta som vi fick gå in till dom när pappa mjölkade. Alltså efter att mamma och pappa skilldes.

När jag nu kommer på tankar om min barndom så är det så mycket jag inte minns. Jag har liksom blockerat dom minnen. Detta har väl varit mitt sätt att stänga ute allt jobbigt med pappa som missbrukar. Har lite små minnen här och där. Jag minns den dagen pappa ringde till oss och berättade att farmor hade dött. Jag minns detta så väl. Hur jag stod i hallen vid en byrå och en spegel. Där låg det en telefon. Vill minnas att det var svart och vit. Pappa brukade inte ringa så ofta, så jag förstod på något sätt att något hade hänt. Tror jag var själv hemma då. Mamma kom hem precis när jag pratade i telefonen. Blev helt kall och visst inte vad jag skulle säga. Gick in på mitt rum och grät. Minns att jag sedan tyckte det var jobbigt när pappa ringde då jag var rädd att något hemskt skulle ha hänt.

Nu snurrar många tankar i huvudet. Jag minns när mamma och pappa skillde sig. Vi var hos en vän till mormor och morfar på dagarna och sedan hämtade mormor och morfar oss och vi sov där. Tror detta var flera dagar, men minnet är inte helt som det ska. När vi sedan skulle åka hem så sa mormor att vi skulle hälsa på någon. När jag kommer in i lägenheten var mamma där. Minns att jag blev glad att se henne. Sedan fick jag veta att vi skulle bo där nu. Å direkt tänkte jag att pappa skulle aldrig bo i en stad, jag var då 8 år. Jag var ju pappas tös så jag hade det jobbigt. Kände att jag svek pappa. Att jag inte var där och hjälpte honom. Dessa känslor har jag kvar än idag. Tror det beror på pappas missbruk och att jag ville ha koll. Jag har ett kontrollbehov och det hade jag redan som barn. Vill att alla ska ha det bra och att jag hjälper dom, även om det är på min egen bekostnad. Kan nu fortfarande känna att jag har svikit pappa. Många tankar som, Skulle hans missbruk vara mindre om jag var hos honom? Vem tar hand om honom när jag inte är där? vem ser till att han får mat? vem ser efter djuren? Vem hindrar honom från att gå och fiska när han är full? Jag har trott att jag har haft dessa tankar i kontroll, men jag märker att jag mer och mer börjar kontrollera honom igen. Är nog pga att han börjar bli gammal, han fyller 66 i dec. Han har druckit sedan han var 20-25 år. Så över 40 år som alkoholist. Det tar på kroppen. Plus att han snusar och röker. Jag vill liksom känna att jag har gjort det jag har kunnat om det skulle hända honom något. Jag vet att alla säger att jag har gjort allt och jag vet att jag har gjort det, men det är ändå tankar som snurrar runt och kommer tillbaka. Speciellt om han ringer full. Då blir jag först arg och sedan blir jag så orolig för honom. Ska bli skönt att få någon att prata med om detta. Så att jag kan släppa känslan av att ha svikit honom.

Sitter och gråter nu så klarar inte att skriva mer.

Idag har jag inte gjort någonting. Har bara tagit det lugnt och sett på tv och virkat. Har varit alldeles för mycket för mig nu. Inte många dagar som jag kan ta det lugnt och ladda enerig nu. Möten x flera har jag nu inbokat. Jag som hatar möten. Sedan har jag lite roliga saker planerade också. Som på söndag pyssel och på tisdag köpa skor.

Igår kom jag att tänkta på att F inte ville vara med och pyssla på söndag då hon ska spela fotboll. Hon är 8 år nu, blir 9 i sommar. Nu kommer tiden där hon hällre är med kompisar än med mamma. Jag är så stolt över henne att hon vågar säga att hon vill göra andra saker. För mig är det viktigt att lyssna på barnen och inte ge dom skuldkänslor för att dom väljer något annat. Detta fick mig att komma på att alla min tre älskningar börjar bli stora. L börjar skolan till hösten och E är redan fyra år. Vart tog tiden vägen? Min pappa har alltid sagt att vänta tills du får barn, då kommer du märka hur fort tiden går. Tänkte att ja men visst, så fort går det nog inte. oj oj så fel jag hade. Tiden springer bara iväg. Har som sagt fixat med ett fotoalbum, när jag kollar i det och fixar så blir jag helt förundrad vart tiden tagit vägen. Har fixat med bilder på L:s dop. Herre gud vad liten F var då! Hon var bara tre år, men det känns som att hon var äldre. När man kollar på korten förstår man att hon var liten. Kollat även på kort från E:s dop. Där har jag kort på hur L kollar in kyrkan och altaret, gud så liten hon var då. Hon var ju bara 2 år, men samma där att jag kände att hon var äldre. Snart är alla mina älsklingar på egna äventyr än att vara med mamma. Visst känns det jobbigt, men samtidigt är det viktigt att dom känner att dom får göra som dom vill och inte känna att dom måste göra saker för min skull. Sedan när nu barnen börjar göra sig fira från mig så kommer jag på att om barnen nu är så stora så måste ju jag ha blivit gammal. Ja ja livet går inte att hindra. Sedan som jag och pappa pratade om igår att det är tur att man inte vet vad livet har i sitt sköte. Det skulle vara jobbigt att veta.

En sak är konstigt, Igår när jag var mötet så pratade vi om min pappa. Hade inte hört något från honom på länge. Å sedan på kvällen ringde han och kollade hur jag mådde. Detta har hänt förut att jag har tänkt på honom och sedan har han ringt. Detta är lite kusligt. Att tänka och sedan ringer han. Det är som att han känner på sig att jag tänker på honom. Jag ska nästa vecka träffa kuratorn och prata om hur pappas missbruk har påverkat mig.

Om mina inlägg är lite konstiga så kan det bero på att jag har svårt att hitta orden jag villl när jag skriver. Har det i huvudet, men när jag skriver så kommer jag av mig och tappar då ord. Detta har bara blivit värre tyvärr, men men är ju ganska mycket runt mig nu så det kanske blir bättre när det lugnar ner sig lite. Så ni får ha överseende över mina inlägg.

Idag hade jag möte med biståndshandläggaren. Igår satt jag med min mail öppen flera ggr och var på väg att avboka mötet, men jag tog mig dit. Visst har det varit jobbigt. Åkte försent då jag inte kom iväg pågrund av min OCD. Den blir alltid värre när jag är nervös. Ja jag kom iväg. Solen lyste och det var skönt att cykla dit. Hittade direkt vart det låg. Handläggaren var jättesnäll. Vi pratade massor. Hon fick mig verkligen att slappna av. Hon kommer bevilja mig kontaktperson. Så nu ska hennes chef tror jag det var, hitta en kontaktperson till mig, Sedan pratade vi om hur hela mitt liv ser ut och har sett ut. Hon föreslog lite boendestöd, men nej det klarar jag inte nu. Tider man ska passa gör mig superstressad. Räcker med att släppa in en ny person nu. Vi kom in på min uppväxt med min pappa som missbrukar. Hon ska kolla upp om jag inte kan få plats i en grupp dom har för anhöriga till missbrukare. Det skulle vara toppen. Komma ut, träffa personer som har varit om samma saker, få berarbeta allt. Detta är något jag har tänkt mycket på. Hur det har påverkat mitt liv? varför jag reagerar på vissa saker? ja detta ska nog bli bra.

Sedan pratade vi även lite om sysselsättning till mig. Vi bestämde att jag hör av mig när jag känner att jag är i balans att orka med det. Just nu är det så mycket annat. medicinbyte, läkarmöte, försökringskassan, kontaktperson och ev gruppen för oss med missbruk. Vi får låta allt detta lugna ner sig lite. Sedan står jag på kö till DBT så jag kommer ha fullt upp, men hon sa att dom absolut kunde hjälpa mig den dagen jag känner att jag är där.

Om ni känner någon eller om ni själva vill jobba som kontaktperson. Kontakta mig gärna. Var berädd på att jag kanske säger nej, men jag letar så det är bara att höra av er.