Vart tar tiden vägen? När man vill ha något så går tiden sååååå sakta, men kollar man tillbaka så går den ju hur fort som helst. När jag väntade F var det någon som sa att ta vara på tiden, den kommer gå så fort. Jag tänkte då att hur kan tiden gå fortare med barn. Det är ju fortfarande 60 sek på 1 minut, 60 minuter på 1 timmme och 24 timmar på dett dygn. Jag tänkte då hur kan tiden gå fort när man får sömlösa nätter, barnskrik, trots mm... MEN herre gud var fel jag hade. Ser tillbaka nu och F är 9 år går i trean. Det var ju typ igår som jag hade henne i magen och hon såg ut som en groda på ultraljudet. Å nu är hon så stor, Har två barn till också. Nu har L börjat skolan också. Så det innebär att jag har bara ett dagisbarn kvar. Så om 1 1/2 år går hon i skolan också. Jag känner mig ju fortfarande inte en dag över 25 år....

ja vad händer utom att tiden far iväg i mitt liv. Ska äntligen få prava medicin mot min ADHD, bara 23 år försent, men men ska bli intressant att testa. Ska börja med den imorgon. å tyckte det passade att börja just då, för att imogon ska jag träffa Gunnar som var med när jag fick min diagnos när jag var 9 år. Han och en kvinna till ska göra en studie om vilken skillnad det var att få diagnosen för 20 år sedan jämfört med nu. Ska bli riktigt intressant faktiskt.

Denna vecka som kommer nu kommer vara kaos känner jag. Inte mycket vila inför helgen. Har typ en grej planerat varje dag. phuuuu. Men så är det ju i livet. Vissa grejer är ju mer roligare än andra.

Sen min läkare tog bort många av mina mediciner mår jag så mycket bättre. Måste ha varit övermedicinerad alltså. 

Ska ha alla tre tjejerna lördag-söndag i helgen. Kommer bli roligt. Får se vad vi hittar på. Tänker att dom får välja lite. Har lite olika allternativ. Skogen, lantgården och om vädret är dåligt kanske man skulle ta sig till badhuset.

Sen som F sa förra helgen - mamma är gladare nu. Finns nog en sanning i det på olika plan. Får se vart livet tar vägen.